Jag har ju varit i hela världen så blir svårt att välja ut en. Pyramiderna i Egypten, Gullfossvattenfallet på Island, Walk Of Fame i Hollywood, vid den 12 m höga Buddhan i Thailand, Van Gogh muséet i Holland, Berlinmuren i Tyskland, Eiffeltornet i Frankrike, Frihetsgudinnan i New York. Ni förstår, listan kan göras lång! Men vi stannar där för jag tycker inte om att ljuga mer än vad som är nödvändigt. Har ingen favoritplats, som vanligt vet jag inte ens varför jag tog med den i listan! Och nu är det superdupersynd för nu är min lista slut, så kom med nya förslag mina kära läsare. Kommer självklart inte kunna få med alla era förslag för det är ju så ofantligt många, men ska försöka få med dem jag kan :)

Jag får väl börja redan nu. Dag 17 - Vad skrattar jag åt?

"Vad skrattar jag inte åt?" Borde den egentligen heta men blir ju inte lika roligt att skriva då. Jag skrattar väldigt mycket åt mina vänner som är bra på att dra jävligt kassa skämt, som passar mig. Jag skrattar åt min pojkvän som bara är sådär busknasig som man kan bli, thihihi! Nej men han är underbar och vet när och hur han ska få mig att skratta. Jag älskar när vi ligger i sängen och ser på tv och det kommer en uppiggande låt på någon överdriven reklam. Då börjar vi alltid vicka på rumpan samtidigt till musiken. Jag skrattar åt Rodney i Big Brother som kryper runt på sina bara knän. Jag skrattar åt folk som ramlar eller trillar, men jag har samvete nog att titta om det gick bra först, sen skrattar jag! Jag skrattar åt min tränares dåliga skämt. Eller vänta.. det är ju det jag inte skrattar åt, blir lätt att man blandar ihop saker och ting. Jag skrattar åt Scrubs, 2 1/2 men, Modern Family, Parlamentet, AnaGina, Jeff Dunham, David Batra & Solsidan. Jag skrattar åt mig själv eller åt ingenting. Livet är till för att skratta åt, för hela livet är ju ett skämt, egentligen. Här går vi runt som små figurer i ett jävla dataspel och ska avgöra vilken framtid vi kommer att ha. Vi ska passa in överallt, se ut på ett visst sätt, beté oss på ett visst sett och samtidigt ha tid att göra allt som man ska hinna göra innan man går bort. Vi ska gå i skolan, jobba, utbilda oss, skaffa livspartner, skaffa barn, skaffa hus, skaffa hund, skaffa volvo, skaffa barnbarn och under tiden ska vi ha en karriär och tjäna massor med cash så vi kan skämma bort våra barn. Herregud. Hur kan man inte skratta åt sådant? Har man inte förmågan att skratta åt livet, då blir det nog rätt jobbigt att ta sig igenom det någorlunda lättsamt. Jag checkar ut.