En sten har fallit av mina axlar. Behöver inte tänka mer på plugg längre, för jag stannar på världens bästa jobb i minst en termin till. Känns så jävla bra. Men när ett problem försvinner uppkommer ett annat. Ångest inför att jag inte har tagit körkort än smyger sig på rätt ofta nu faktiskt. Ibland tänker jag inte alls men när jag börjar tänka blir jag sjukt stressad. Varför egentligen? Jag vet inte. Kanske mest för att alla mina kompisar har tagit/håller på att ta och jag ligger rätt långt efter. Känns som att jag har svikit mig själv vilket inte är en rolig känsla. Men världen går inte under för det! För på torsdag är det midsommar vilket betyder feeeest! Åh, vad jag längtar.

Grattis till min boo som har fyllt 25 år, och i samband med det har spenderad 1/5 av sitt liv med mig, låter ju helt sjukt! Men så är det och är jävligt glad för det :) Jag älskar dig. / J

Varför blir allt så svårt helt plötsligt? Mitt liv har varit jävligt simpelt egentligen, allt har bara flutit på hela tiden. Har inte stött på några större hinder på vägen men när jag helt plötsligt har möjligheten att välja väg, då blir det problem. Jag skapar problem. Och mina problem är väldigt små i jämförelse med andras, men eftersom att jag har levt smärtfitt så blir mina små problem stora för mig. Jag ska avgöra min framtid, nu. Ska jag fortsätta arbeta eller satsa på en utbildning? Jag vill bo med min pojkvän, jag vill arbeta, jag vill plugga, jag vill leva, jag vill spela innebandy, jag vill umgås med mina vänner och min familj, jag vill ta körkort. Jag vill göra det som känns rätt, men helt plötsligt känns allt lika mycket rätt och fel. Vad gör man när man inte vet vad man ska göra? Ibland önskar man ju bara att livet var planerat åt en. Om någon kan berätta för mig hur jag ska göra, you're more than welcome. / J