Solen gör mig på bra humör. Min granne har cancer och mår bajs. Jag känner mig som
en patetisk liten jävla fitta för att jag inte låter det påverka mig, men så är det väl att
vara känslokall. Ber om ursäkt för ordvalet mamma (jag vet att du minsann läser det här).
Jag ska snart gå ut igen med min femtiotrettonde kaffekopp och hundranittonde cigg. Hoppsan, jag har
inte slutat röka och hoppsan, jag kommer nog inte att göra det heller. Dock lovar jag att
jag en dag ska lära mig att cykla utan stödhjul. Jag har nämligen hört att när man
en gång har lärt sig att cykla glömmer man det aldrig.  

/A,