Sitter här och ser på hockey för en gångs skull, hatar det egentligen. Men samme har
lärt mig tycka om det litegranna. Spelade ju faktiskt i typ fyra år, men allt är roligare
att spela än att titta på. Sen höll man ju igång i ytterligare typ 5 år med Mands nere på
den spolade fotbollsplanen. Men allt har sin tid, och att spela hockey har nog haft sin.
Om vi inte återupptar den aktiviteten nästa vinter! Droppen var nog när det hade snöat
så mycket så vi var tvungna att skotta hela planen. När vi var klara tog det 10 min sen
var isen igentäckt igen. Never again.

Det var tider det. Känns som att det är tider som man aldrig kommer glömma. Livet
lekte sönder och det fanns inga hinder överhuvudtaget. Vi lekte vinken, dunken, spelade
fotboll, inlinesbandy, åkte skateboard och tjafsade med surkärringen i området. Mands
trodde att jag var en kille och jag är inte bitter över det, för jag såg ut som en. Vi gjorde allt
tillsammans, precis allt. Man behövde inte planera sommarlovet för man visste att man
skulle vara med varandra varenda dag.

 Skulle vilja vara 10 år resten av mitt liv, men minnen är grejer det.

Nu gjorde HV71 mål, trist. / J