"Urvuxna och blekta klänningar spricker i sömmarna och hålls ihop med
säkerhetsnålar, missbildade foster befolkar mardrömmarna, smutsen rinner
 längs benen, sårvätskan sipprar ut under skorporna. Bara för att.
De visar att den jag ser i spegeln på en och samma gång är jag själv
och en bild skapad av andras blickar, en insekt spetsad på nål."

 Alla som tar studenten har sitt sista lov nu. Det slaget i ansiktet är inte att leka med.
Nu över till något annat. Kim fyllde år igår så ikväll ska vi fira henne med en middag i
huvudstaden. När jag sedan kommer hem därifrån ska jag kasta ut Addes elgitarr
genom fönstret. Jag kan ta att den går mig på nerverna, men inte att den
får min öron att vilja spruta blod. Dålig metafor, jag vet. Men ni förstår säkert ändå. 

/A,