CHA CHA! I'm back. Rätt uttjatad fras från min sida men det är ju iallafall bra att man är tillbaka gång på gång på gång. Eller ska jag lägga ner skiten?  "NEJNEJNEJ, DON'T DO IT" tänker ni nu. Och jag kan lugna er med att det var ett skämt. Och det jag precis sa var också ett skämt. Sådär ja. Mina bästa idrottsresor! Jag har två resor utomlands som som ligger i toppen, sen har jag faktiskt några idrottsresor i Sverige också som var riktigt najs. Men tänkte börja med Prague Cup 2000...nånting. Vet faktiskt inte vilket år det var, men var jävligt länge sen. När jag gick i 8an kanske?

Vi drog till Prag med laget + de flesta föräldrarna och syskon som ville och kunde följa med. Vi åkte dit med tåg och båt. Var den längsta resan jag någonsin gjort! Inte antalet timmar utan det kändes som en evighet. Det jag minns tydligast var när tåget körde på båten och det var sviiiiinvarmt. Det rann svett om oss alla och det fanns inte en chans att man skulle kunna somna. När tåget åkte hade vi fönstrena öppna så då var värmen överkomlig men när vi kom på båten var det kört. Linda och någon mer, don't remember who, lade sig på sin madrass ute i korridoren på tåget. En man kommer gåendes med en öl i handen, och inte bara i handen, han hade nog rätt mycket i sig också. När han ser att någon ligger i korridoren försöker han klampa över henne, samtidigt frågar Linda vad klockan är. Mannen har ölen i samma hand som klockan sitter på, och han glömmer att byta hand när han ska kolla klockan. Så ölen forsar ut på Lindas kudde, och det var det försöket till några timmars sömn!

När vi väl kom fram till vårat hotell blev vi glatt överraskade. Bodde i stort sett ensamma på en hotellbåt som låg i hamnen. Bredvid oss hade vi en inhängnad med en "fejkad" strand och en pool, som dock var iskall. Det var där uttrycket "En Corona on the beach, två om du är från Lidingö" uppfanns. Det var en vacker stad med stora mäktiga hus, men också små bakgator med Sexshoppar och konstiga människor. Kommer ihåg en kväll när vi hade varit ute och ätit på restaurang och vi som var klara gick ut och ställde oss utanför entrén. Efter en stund kommer en föräldrer ut och säger till att vi inte kan stå där, och såklart undrar vi varför. Då har tydligen ägaren sagt att folk kan tro att vi säljer oss själva. Vi var pyttesmå svenska flickor, iklädda slitna Storvreta-Cup-tshirtar och förstora träningsshorts. Förstår inte vad den mannen trodde att vi utstrålade, så vi stod kvar. Ett par minuter senare kommer en pappa och hans son förbi och dem stannar vi oss. Dem pratar inte engelska, men pappan tittar på en i mitt lag och visar sin son, ungefär som att "är det här något att ha?". Sonen var inte mycket äldre än oss. Då blev vi lite illa till mods och gick in igen. Standarden i det landet kunde inte varit så jävla hög, eller så var vi mycket snyggare än vi trodde. Fast nej, det är omöjligt! Skrattar och gråter inombords när jag ser bilder från den sommaren. 

Ja, och vi var alltså där för att spela Prague Games. Vad finns det att säga? Vi ägde sönder, även fast halva laget drabbades av magsjuka så spelade vi som gudar. Våra föräldrar proppade i oss vitpepparkorn i hopp om att det skulle hjälpa, vilket det säkert gjorde på något konstigt vis. Vi gick till final, där det blev straffar tillslut. Nio av tio straffläggare missade sin straff, men en i mitt lag satte, och det var inte jag. Nej, jag gick mot målvakten, siktade, och sköt en meter utanför mål rakt in i sargen. Hej så det kan gå! Vi vann iallafall och jädrans vad häftigt det var. En helt underbar resa med underbara människor och fyfan vad ful man var, därför jag inte har några bilder. Nej, dem ligger faktiskt på den andra datorn! Kanske lägger upp några senare om jag orkar föra över. Det var en upplevelse i egen kategori och en riktigt rolig cup. Skulle nog inte åka tillbaka dit på semester men det var kul så länge det varade! 

Sedan var det ju då Italien 2008 med fotbollslaget. Vi flög ner och det gick jävligt smidigt. Min pojkvän och mina föräldrar var med, och många syskon och andras föräldrar också så vi var ett gäng! Var svajnvarmt men superskönt. Jag såg precis ut som dem fotbollsspelarna som jag hatar att möta. Uppkavlade shorts, uppkavlade armar och en lilla-my-frisyr. Men det fanns liksom inget val. Vi badade i hinkar med iskallt vatten när det var paus och hur jobbigt det än var så var det samtidigt så jävla kul. Vi badade, käkade gott och hade det allmänt trevligt. Tror jag drack min första Bacardi då och jag var livrädd för att mina föräldrar skulle komma gåendes. Nu kan jag ju säga till mamma och pappa som läser detta att jag bara drack en! Eller två.. Jag överlevde iallafall! Cupen gick väl sådär men det spelade ingen roll egentligen. Jag bodde med Samuel, Carre och Amanda och vi lyssnade på "Lemon Tree" varje kväll innan vi skulle sova, finns nästan ingen bättre låt. När vi inte spelade badade vi och kastade Waboba-ball i havet. Ni som inte har en och brukar vara utomlands, skaffa en! Är fan det bästa som finns. En pluttig boll som studsar på vattenytan. Vi stod i flera timmar och kastade, tog väl upp en yta på 50 x 50 m och inte en människa badade innanför för plötsligt kunde det komma en boll flygande. 





Sen är det ju dem svenska resorna. Alla stadslags-resor har varit helt underbara och saknar dem jättemycket. Trist att det är slut efter tre år men sånt är livet! Falun förra året var obeskrivligt. Åkte dit utan tränare och var jävligt duktiga ändå men räckte inte hela världen. Vi hade ingen ordinarie målvakt heller så rullade på tre olika utespelare och dem gjorde ett grymt jobb! Gick till kvartsfinal tror jag det var och förlorade med uddamålet. Vi bevisade iallafall för oss själva att vi faktiskt kan planera och ta innebandyn på allvar utan tränare. I år följer tränarna med och jag tror vi kommer ha precis lika kul plus att vi kommer ha större chans att ta hem hela skiten.

Slutsats: Jag älskar cuper. Är fan nästan det bästa som finns. Eller ja, det är nog inte bara cupen i sig, utan jag får spendera ett par dagar med mina bästa vänner och vi får göra det vi älskar.