Jag fick en påminnelse på mobilen imorse som jag själv hade skrivit, "lycka till idag".
I min hårdisk till kalender stod det nämligen med stora bokstäver: KÖPA STUDENTKLÄNNING.
Studentklänning, en jävla klänning. JAG!? Men visst fan gick det bra till en början. Jag och kärring
traskade runt i gamla stan med solen i ryggen och njöt av värmen. Det var inte förrän jag
hörde ett litet surr i mitt öra "nu går vi och hittar en klänning" som paniken dök upp.
Plötsligt hade jag kissat på mig, jag rökte 300 cigg på samma gång och solen hade snabbt
gått och blivit ett stort jävla regnmoln. Åh helvete...

Första klänningen: jag visste inte ens hur jag skulle få på mig skiten. Tårarna rann
och jag garvade samtidigt, men inget syntes. Mitt ansiktsuttryck var likgiltigt.
Var det såhär jag skulle se ut i klänning? Som en rutten, missanpassad säckpotatis?
Ja, tydligen.

Tack till Linda som stod ut med mig och tack till Jenne som kom med åsikter.
Ni är hjärtligt välkomna till min begravning!

/A,