Here it goes. Orkade verkligen inte skriva igår, var så jeevla trött efter jobbet och sen var jag med
 sammie :) Så det blev inte av helt enkelt. Har jobbat nu måndag, tisdag och onsdag och imorgon är
jag ledig :D Skööönt. Fast det är rätt slappt att jobba med gamlingarna, gillar det som fan. Och gamlingar
 är spännande människor må jag säga. Endel kan så jävla mycket och har varit med om allt som går att
vara med om. Andra har säkert varit med om mycket men glömt allting så dem blir rätt ointressanta. Det är
rätt läskigt att se hur människor blir när dem blir äldre. Inte för att jag vet hur dem var när dem var unga,
men jag tror inte att dem hade minne som en guldfisk och var jävligt förvirrade. Idag frågade en gubbe mig
10 ggr på 1 min om hans kläder hängde i hans skåp och jag svarade ja varje gång. Tillslut var jag tvungen
att ta med honom till skåpet och visa att kläderna hängde där, då var han nöjd.  Sen gick vi 10 meter
 ner i korridoren, då kommer frågan igen. "Är du säker på att mina kläder är i skåpet?"  Det jobbiga är
 att man inte får tappa tålamodet, men det har jag förhoppningsvis lärt mig att hantera.

Gamlingarna är precis som barn. Vi kallar vår dagvård för vuxendagis för det är precis vad det är. Man
behöver hålla koll på dem så att dem inte försvinner. Man måste säga till endel att dem ska vara tysta
när vi vill ha det tyst. Man måste säga samma sak 73 ggr innan dem förstår. Man måste hjälpa dem att
äta och gå på toaletten. Men för det mesta gillar jag dem, mycket. Bara jag får skratta är jag nöjd, och
gamlingar är bra på att få mig att skratta.

Idag på sittgympan somnade en gubbe i sin permobil. När avslappningsmusiken sattes på började han
prata, och då trodde jag att han hade vaknat. "Snuttan, kom hit Snuttan. Komsi komsi!" Men inte var
han vaken inte, han pratade i sömnen. Snuttan är gubbens katt och trogna följeslagare. Som alla
säkert vet är Stig min favorit. Han är världsbäst alltså. Snäll mot alla, minne som jag vet inte vad,
nöter solitaire heeeela dagarna och pratar om kvinnor och kärlek. Han frågade mig senast idag om
jag trodde att han skulle hitta kärleken igen. Självklart sa jag! Det är aldrig för sent för att hoppas.

Antingen är detta inlägg superointressant, eller så orkade ni iallafall läsa igenom det. / J