Det är fan så att man föds. (om ni inte visste det så FÖDS vi faktiskt) Inte så jag menade.
Jag menar att man föds och kan inte ta hand som sig själv. Man dräller, har ingen kontroll över
piss n' poop-delen, man behöver hjälp med det mesta. Precis samma sak sker när man blir gammal
och är påväg åt det andra hållet, det väldigt mindre positiva hållet. Detta blir extra tydligt när man jobbar
på dagis och dagcenter för gamla.

Barnen kommer på morgonen, endel behöver hjälp av med kläderna. Gamlingarna kommer på
 morgonen, endel behöver hjälp av med kläderna. Man visar barnen var dem kan sätta sig. Man visar
 gamlingarna var dem kan sätta sig. Man serverar barnen, man serverar gamlingarna. Man sätter på haklapp
på barnen, man sätter en servett innanför kragen på gamlingarna.  Barnen dräller, gamlingarna dräller.
Barnen vet inte riktigt vad som är rätt och fel, gamlingarna vet inte riktigt vad som är rätt och fel.
Barnen bär blöja för att inte skita ner sig själv, gamlingarna bär blöja för att inte skita ner sig själv.
Man får förklara vissa saker för barnen 10 ggr innan dem börjar förstå vad man menar. Samma sak
 gäller gamlingarna. Många barn pratar innan dem tänker, många gamlingar pratar innan dem tänker.
 Vissa utan att tänka överhuvudtaget. Minibarnen har svårt att gå, gamlingarna har svårt att gå.
Barnen har inte mycket hår på huvudet, lika så gamlingarna. Trots det "lägger dem om" håret
varje torsdag. Och jag älskar det. Dem mest intressanta människorna är just barn och gamla.
Dem har så mycket för sig som man inte förstår. Barnen för att dem sådan otrolig fantasi,
 och gamlingarna för att dem börjar tappa vettet. Måste berätta några grejer som har hänt.

Vi sitter och spelar Fia med knuff. Får ej nämna namn, men en herre slår tärningen och den visar en etta.
Han har en grön gubbe ute på banan och inne i boet. Han kan antingen ta ut en gubbe eller gå ett steg med
den som är på banan.

"Vilken färg var jag? Grön, okej. Hmm.. Ja, det är knepigt det här. Det är viktigt att tänka efter när
det är såpass komplicerat. Om jag flyttar denna, då kommer jag......*jag pekar*...dit ja. Och om jag
flyttar ut en från boet, då kommer jag... *jag pekar*... dit ja. Hmm.. Det märks ju att jag inte har
 spelat det här på minst 10 år. (Vi spelade förra veckan). Var jag blå? Nej, grön."

Jag skämtar inte när jag säger att det tog 4 min för honom att ta ett steg med den där jävla gubben. Ibland
tappar man ju tålamodet alltså. Kom på mig själv när damen bredvid ryckte till för att jag röt till.

Hände en rätt sjuk grej igår. Vi spelade inomhusboule. Är typ som jongleringsbollar, skinnbollar med
sand i eller något. Så var det en dams tur, hon hade en röd boll i sin vänstra hand och jag bad henne att
kasta för att det var hennes tur.

"Ja men vänta, den sitter ju fast" säger hon samtidigt som hon försöker slita ur bollen ur vänsterhanden
med högerhanden. "Jag kommer ju ingen vart, det är ju något fel på den här apparaten. Kasta nu! "Jag
försöker, men den här har ju fastnat." *Ruckar lite på sin rullstol* "Sådärja, nu ska det
nog gå. Nej, fyfan. Nu släpper du! Din jäkel, släpp."

Tillslut släppte högerhanden som tur var så vi kunde spela vidare. Men det är så sjukt när sådant händer
relativt friska människor. Damen som drabbades är inte överdrivet dement. Och helt plötsligt går någonting
fel och hon beter sig som ett schizo. Det händer rätt ofta att folk får spel, kan vara i några sekunder och
sen är det över. En dam fick för sig att jag hade mördat hennes son och hon frågade om jag var nöjd.
Sen försökte hon slå mig i ansiktet fast jag hann backa undan. Några sekunder senare förstod hon
inte vad som hade hänt överhuvudtaget.

Spännande. / J