Har nog inte sjunkit in än, faktiskt. Kommer det nog inte ha gjort förrän i mitten
av säsongen. Jag bad till mig själv innan avgörande kvalmatchen att jag inte skulle gråta.
När det var 10 sek kvar tänkte jag inte "FAN VAD SKÖNT" utan "Inte gråta, inte gråta, inte gråta."
Men vad fan gör jag? Och Mickan tror att jag är skadad, Jimpa kommer inspringandes. Den enda
som egentligen förstod vad jag höll på med var Malin, för hon böla som precis som jag. Radarpar.

På måndag drar vi igång, can't wait. / J