Spring för livet

Nu var det dags igen. Tiden vi alla fruktar, även fast vi lovar oss själva att vi ska bli bättre varje år. "Jag ska ut och springa när det är torrt ute." Vet inte hur många gånger jag har sagt det och inte lyckats genomföra det vidare väl. Men nu är det annorlunda. Jag har köpt korvskinn, trodde aldrig jag skulle sätta på mig ett par sådana och ge mig ut i samhället men nu ska jag det. Blev ett par riktigt sköna Adidas och ett par nya skor också. Får hoppas att skorna inte sviker mig som mitt förra par gjorde. Och förresten, jag älskar min pojkvän, mina kära vänner (ni vet vilka ni är) och min familj (ni vet förhoppningsvis också vilka ni är) massor massor massor.







Tänder och annat skoj

Ni vet när man har somnat i soffan/sängen fast man inte har borstat tänderna. Först funderar man på vad man har ätit och hur vida man verkligen måste borsta tänderna. Känner man att man har ätit 173 st djungelvrål kanske man ska överväga att släpa sig själv till badrummet och köra en liten tandtvätt. Om man inte känner att ens tänder just i detta nu håller på att frätas sönder kanske man helt enkelt struntar i det. Det jag ska berätta om nu har ingenting med det jag just berättade att göra, förutom att vi fortfarande är inne på kategorin tänder. Kom precis ut ur duschen och tänkte att jag borstar tänderna på en gång så har jag det gjort. Sen kom jag på att det är en jävligt smart metod mot småätandet som tydligen enligt statistik förekommer kl. 15.23, men jag anser att det är sent på kvällen, iallafall för mig. Borstar jag då tänderna vid 8 så kommer jag inte äta någonting smaskigt, eller något äckligt, eller något nyttigt, på hela kvällen. Det är så inte värt att ta en godisbit och sen behöva borsta tänderna igen. Ska börja att borsta tänderna direkt efter middagen så kanske mitt småätande avtar. Jag är en avdankad kak-narkoman som dock har påbörjat vägen tillbaka till det kak-fria Sverige avsevärt. Det gör det inte lättare när det kommer nya kak-reklamer lika ofta som jag byter trosor, ca 3 ggr i veckan.


What happened to André?

The day we've all been waiting for is finally here! Ni har säkert inte en aning om vad jag pratar om. Men jag har väntat, och väntat, sett repris efter repris i hopp om att det någongång kommer en ny säsong igen, vilket det oftast gör. Ett program fyllt av lycka, sorg, vinnarinstink, catfights och jävligt  balla verk. Uppdrag utan dess like där det omöjliga görs möjligt, där haute couture föds, där drömmar krossas och förverkligas. Programledaren är Heidi Klum med gästdomarna Nina Garcia och Michael Kors. Om ni inte har listat ut det ännu får ni inte vara med på min lista över "människor värda att umgås med", eller så får ni det för jag inte klarar mig utan er. Men det är kul att låtsas vara den där tjejen som klarar sig själv för en stund. Programmet jag talar om är såklart, solklart, givetvis Project Runway. Blir alldeles varm bara av tanken på det. Det är ett riktigt mysprogram och jag som är in love with kläder kan bara inte inte skita i att kolla på det. Och den sjukaste tajmingen också, våra måndagsträningar är schlut och Project börjar idag. Det måste vara ödet.

Och älskade Tim Gunn. Han är en sådan lärare man skulle vilja ha i sitt huvudämne. En riktig mysgubbe! En dag kommer jag vara där i en klänning gjord av äggskal med ett strutsägg på huvudet och transplanterade fågelfötter, blir jag inte antagen då kan jag ju iallfall sitta på grenar och släppa en jäkel på Michael Kors.



Vår


Dag 18 - Min relation till träning

Jag och "träning" förlovade oss när jag var en bumling, alltså 5 år gammal för er som inte redan förstod det. Fast då var det ju boll-lek som gällde. Det var lika populärt för barn då som hamstermössan är för alla nu. Men det var väl då allt började i guess. Sen började jag på fotboll när jag var 6 och innebandy när jag var 8. Jag har aldrig varit en träningsnarkoman, inte en sån som jag anser att en träningnarkoman är. För mig innebär det att träna för att man vill bli biffig eller för att hålla sig fit. Jag tränar för att det är det bästa jag vet, inte för att hålla mig smal och smärt. Jag hatar att gymma och jag hatar att gå ut och springa så det är ju det där fjantiga att springa efter en boll som får mig att fortsätta. Jag spyr när det är fys men mår självklart jävligt bra efteråt. När jag slutar med innebandy kommer jag garanterat sluta bry mig överhuvudtaget och inte orka ta tag träningen på egen hand. Så antingen kommer jag hamna på schemalagda friskis&svettispass eller bli medsläpad av min pojkvän och mina förhoppningsvis ihärdiga vänner. Med detta sagt kommer jag fortsätta med innebandyn tills mina fötter är så vätskefyllda på grund av min ålder att jag inte får på mig skorna. Eller fan, jag kör i strumpor. Jag kommer fortsätta tills mina leder är så slitna att jag inte kan greppa klubban. Eller fan, jag tejpar fast händerna i skaftet. Jag kommer fortsätta tills jag inte kan stå på mina bara ben. Eller fan, jag startar upp rullstolsbandy. Jag kommer fortsätta tills jag dör helt enkelt.

 


Dag 17 - Min favoritplats (hoppar vi över)

Jag har ju varit i hela världen så blir svårt att välja ut en. Pyramiderna i Egypten, Gullfossvattenfallet på Island, Walk Of Fame i Hollywood, vid den 12 m höga Buddhan i Thailand, Van Gogh muséet i Holland, Berlinmuren i Tyskland, Eiffeltornet i Frankrike, Frihetsgudinnan i New York. Ni förstår, listan kan göras lång! Men vi stannar där för jag tycker inte om att ljuga mer än vad som är nödvändigt. Har ingen favoritplats, som vanligt vet jag inte ens varför jag tog med den i listan! Och nu är det superdupersynd för nu är min lista slut, så kom med nya förslag mina kära läsare. Kommer självklart inte kunna få med alla era förslag för det är ju så ofantligt många, men ska försöka få med dem jag kan :)

Jag får väl börja redan nu. Dag 17 - Vad skrattar jag åt?

"Vad skrattar jag inte åt?" Borde den egentligen heta men blir ju inte lika roligt att skriva då. Jag skrattar väldigt mycket åt mina vänner som är bra på att dra jävligt kassa skämt, som passar mig. Jag skrattar åt min pojkvän som bara är sådär busknasig som man kan bli, thihihi! Nej men han är underbar och vet när och hur han ska få mig att skratta. Jag älskar när vi ligger i sängen och ser på tv och det kommer en uppiggande låt på någon överdriven reklam. Då börjar vi alltid vicka på rumpan samtidigt till musiken. Jag skrattar åt Rodney i Big Brother som kryper runt på sina bara knän. Jag skrattar åt folk som ramlar eller trillar, men jag har samvete nog att titta om det gick bra först, sen skrattar jag! Jag skrattar åt min tränares dåliga skämt. Eller vänta.. det är ju det jag inte skrattar åt, blir lätt att man blandar ihop saker och ting. Jag skrattar åt Scrubs, 2 1/2 men, Modern Family, Parlamentet, AnaGina, Jeff Dunham, David Batra & Solsidan. Jag skrattar åt mig själv eller åt ingenting. Livet är till för att skratta åt, för hela livet är ju ett skämt, egentligen. Här går vi runt som små figurer i ett jävla dataspel och ska avgöra vilken framtid vi kommer att ha. Vi ska passa in överallt, se ut på ett visst sätt, beté oss på ett visst sett och samtidigt ha tid att göra allt som man ska hinna göra innan man går bort. Vi ska gå i skolan, jobba, utbilda oss, skaffa livspartner, skaffa barn, skaffa hus, skaffa hund, skaffa volvo, skaffa barnbarn och under tiden ska vi ha en karriär och tjäna massor med cash så vi kan skämma bort våra barn. Herregud. Hur kan man inte skratta åt sådant? Har man inte förmågan att skratta åt livet, då blir det nog rätt jobbigt att ta sig igenom det någorlunda lättsamt. Jag checkar ut.


Bildbomb!




Dag ?? - Mina rädslor/fobier

Mörkrädd. Det har jag nog alltid varit och tror inte att jag kommer komma ifrån det heller. Ja, jag kan sitta ensam på mitt rum i mörker och jag kan vara ensam inne i ett rum där det är kolsvart. Men om jag är ute och går själv på kvällen är jag livrädd rent ut sagt. Inte för mörkret i sig utan det som finns där utan att man ser det. Jag menar inte spöken och övernaturliga grejer utan typ konstiga människor som härjar när det är mörkt. Jag är rädd för att jag inte har koll på vad som finns och att jag inte skulle hinna reagera om det plötsligt hände något. Jag går inte ofta i mörket själv så det är ingen rädsla som gör mitt liv komplicerat. Jag har också en förmåga att förvränga saker i mörkret. Precis som Mario-gubben som klättrade upp för min säng om ni läste det? Jag kommer ihåg en gång för många år sedan då jag sov i mamma och pappas säng, kan väl varit tre år sedan. NOOOT! Men iallfall, jag hade lagt alla mina kläder på en stol och vaknade mitt i natten. Jag tittade mot stolen och där satt en livs levande pingvin och tittade på mig. Jag kröp under täcket och tände lampan samtidigt. Jag gick upp, buffade till klädhögen och la mig igen. Släckte lampan, MEN VAFAN! Nu ligger pingvinjäveln ner iställlet. Jag kröp under täcket och tände lampan samtidigt. Nu får det vara nog tänkte jag, och bar ut stolen utanför rummet. Sedan har det suttit en inbrottstjuv under min stol också en gång, redo att börja rota i mina lådor! Men nej nej, jag fick han på bar gärning.

Att förlora någon jag älskar, eller att någon råkar ut för något hemskt. Vem är inte rädd för det? Jag går verkligen inte runt och tänker så hela dagarna men det är ju inte det trevligaste man kan vara med om direkt. Och det skulle vara ännu värre om det hände plötsligt. I begreppet förlora ingår såklart om någon skulle gå bort av någon anledning, men också om jag skulle förlora någon som vän eller så, då personen i fråga fortfarande lever. Vet inte hur jag skulle hantera något sådant och hoppas att jag inte kommer behöva göra det inom en snar framtid heller.

Att slösa bort mitt liv. Att fastna på nått skittråkigt bajsjobb bara för att man känner att man inte vågar ta sig därifrån. Tänk att gå till jobbet varje dag och bokstavligt talat hata det, men inte ha mod nog att säga upp sig och göra något man vill. Usch! Det måste vara det värsta som finns när man ligger på dödsbädden, att känna att man inte har gjort någonting vettigt i sitt liv, och med sig själv. Men jag ska se till att det inte blir så :) Men det är skrämmande att det faktiskt kan hända utan att man har någon kontroll. Man bara flyter med och tänker att snart hittar jag något annat att hålla på med, sen är man kvar i ett år, tre, fyra, tio, tjugofem år. HERREGUD! Måste lova mig själv att göra något jag älskar och omge mig med människor som får mig att må bra. Vilket jag har lyckats med hittills!

Att bli allvarligt sjuk. Har nog alltid bott en liten hypokondriker i mig, men försöker att inte ta saker på så stort allvar. Fast ibland gör man ju misstag om man inte tar tag i saker och kollar upp vad som händer med ens kropp. Bättre att kolla för många gånger än ingen alls. Det enda jag någonsin skulle få ut av att bli allvarligt sjukt är nog att uppskatta mitt liv mer. Det har man ju hört så många gånger när folk råkar ut för saker, att dem uppskattar livet mycket mer än innan olyckan. Men jag vill inte bli sjuk, orkar inte bli sjuk, skulle kännas jävligt orättvist vilket iochförsig livet är. Jag har inte tid med sådant helt enkelt så nu blir det Omega 3 resten av livet. I'm alive!
 
Hår. Det är inte en rädsla utan en fobi. Jag tycker inte om främmande människors hår som inte sitter där det ska. Mina vänners hår och folk som jag känner har jag inga problem med. Men just hår som ligger och skräpar och har fastnat på kläder och säten på tågen exempelvis är grose! Jag, Samuel och hans lillasyster var på bio för några år sedan. När vi kom in i biosalongen var hela min stol täckt med hår, usch! Fick sitta där och plocka innan och det var så vidrigt. Så det tycker jag inte alls om särskilt mycket. Hittade en facebookgrupp som hette "Vi som har fobi mot hår som fastnar mellan fingrarna när vi duschar." Tror rätt många tycker att det är lite obehagligt och då är det oftast ens egens hår. Är glad att jag bara har fobi mot hår och inte typ social fobi. Måste vara helt förödande. 

"Social fobi är en psykisk störning som karakteriseras av rädsla för sociala situationer. Diagnosen kategoriseras som ett ångestsyndrom. En person med social fobi försöker ofta undvika sociala situationer på alla möjliga vis. Man ska inte förväxla social fobi med vanlig blyghet; social fobi är ett verkligt handikapp som förhindrar den drabbade att leva ett normalt liv."

Det var nog i stort sett allt! Klart det finns småsaker som jag är rädd för men inte värt att nämnas. Peace!

 


Mina bästa idrottsresor

CHA CHA! I'm back. Rätt uttjatad fras från min sida men det är ju iallafall bra att man är tillbaka gång på gång på gång. Eller ska jag lägga ner skiten?  "NEJNEJNEJ, DON'T DO IT" tänker ni nu. Och jag kan lugna er med att det var ett skämt. Och det jag precis sa var också ett skämt. Sådär ja. Mina bästa idrottsresor! Jag har två resor utomlands som som ligger i toppen, sen har jag faktiskt några idrottsresor i Sverige också som var riktigt najs. Men tänkte börja med Prague Cup 2000...nånting. Vet faktiskt inte vilket år det var, men var jävligt länge sen. När jag gick i 8an kanske?

Vi drog till Prag med laget + de flesta föräldrarna och syskon som ville och kunde följa med. Vi åkte dit med tåg och båt. Var den längsta resan jag någonsin gjort! Inte antalet timmar utan det kändes som en evighet. Det jag minns tydligast var när tåget körde på båten och det var sviiiiinvarmt. Det rann svett om oss alla och det fanns inte en chans att man skulle kunna somna. När tåget åkte hade vi fönstrena öppna så då var värmen överkomlig men när vi kom på båten var det kört. Linda och någon mer, don't remember who, lade sig på sin madrass ute i korridoren på tåget. En man kommer gåendes med en öl i handen, och inte bara i handen, han hade nog rätt mycket i sig också. När han ser att någon ligger i korridoren försöker han klampa över henne, samtidigt frågar Linda vad klockan är. Mannen har ölen i samma hand som klockan sitter på, och han glömmer att byta hand när han ska kolla klockan. Så ölen forsar ut på Lindas kudde, och det var det försöket till några timmars sömn!

När vi väl kom fram till vårat hotell blev vi glatt överraskade. Bodde i stort sett ensamma på en hotellbåt som låg i hamnen. Bredvid oss hade vi en inhängnad med en "fejkad" strand och en pool, som dock var iskall. Det var där uttrycket "En Corona on the beach, två om du är från Lidingö" uppfanns. Det var en vacker stad med stora mäktiga hus, men också små bakgator med Sexshoppar och konstiga människor. Kommer ihåg en kväll när vi hade varit ute och ätit på restaurang och vi som var klara gick ut och ställde oss utanför entrén. Efter en stund kommer en föräldrer ut och säger till att vi inte kan stå där, och såklart undrar vi varför. Då har tydligen ägaren sagt att folk kan tro att vi säljer oss själva. Vi var pyttesmå svenska flickor, iklädda slitna Storvreta-Cup-tshirtar och förstora träningsshorts. Förstår inte vad den mannen trodde att vi utstrålade, så vi stod kvar. Ett par minuter senare kommer en pappa och hans son förbi och dem stannar vi oss. Dem pratar inte engelska, men pappan tittar på en i mitt lag och visar sin son, ungefär som att "är det här något att ha?". Sonen var inte mycket äldre än oss. Då blev vi lite illa till mods och gick in igen. Standarden i det landet kunde inte varit så jävla hög, eller så var vi mycket snyggare än vi trodde. Fast nej, det är omöjligt! Skrattar och gråter inombords när jag ser bilder från den sommaren. 

Ja, och vi var alltså där för att spela Prague Games. Vad finns det att säga? Vi ägde sönder, även fast halva laget drabbades av magsjuka så spelade vi som gudar. Våra föräldrar proppade i oss vitpepparkorn i hopp om att det skulle hjälpa, vilket det säkert gjorde på något konstigt vis. Vi gick till final, där det blev straffar tillslut. Nio av tio straffläggare missade sin straff, men en i mitt lag satte, och det var inte jag. Nej, jag gick mot målvakten, siktade, och sköt en meter utanför mål rakt in i sargen. Hej så det kan gå! Vi vann iallafall och jädrans vad häftigt det var. En helt underbar resa med underbara människor och fyfan vad ful man var, därför jag inte har några bilder. Nej, dem ligger faktiskt på den andra datorn! Kanske lägger upp några senare om jag orkar föra över. Det var en upplevelse i egen kategori och en riktigt rolig cup. Skulle nog inte åka tillbaka dit på semester men det var kul så länge det varade! 

Sedan var det ju då Italien 2008 med fotbollslaget. Vi flög ner och det gick jävligt smidigt. Min pojkvän och mina föräldrar var med, och många syskon och andras föräldrar också så vi var ett gäng! Var svajnvarmt men superskönt. Jag såg precis ut som dem fotbollsspelarna som jag hatar att möta. Uppkavlade shorts, uppkavlade armar och en lilla-my-frisyr. Men det fanns liksom inget val. Vi badade i hinkar med iskallt vatten när det var paus och hur jobbigt det än var så var det samtidigt så jävla kul. Vi badade, käkade gott och hade det allmänt trevligt. Tror jag drack min första Bacardi då och jag var livrädd för att mina föräldrar skulle komma gåendes. Nu kan jag ju säga till mamma och pappa som läser detta att jag bara drack en! Eller två.. Jag överlevde iallafall! Cupen gick väl sådär men det spelade ingen roll egentligen. Jag bodde med Samuel, Carre och Amanda och vi lyssnade på "Lemon Tree" varje kväll innan vi skulle sova, finns nästan ingen bättre låt. När vi inte spelade badade vi och kastade Waboba-ball i havet. Ni som inte har en och brukar vara utomlands, skaffa en! Är fan det bästa som finns. En pluttig boll som studsar på vattenytan. Vi stod i flera timmar och kastade, tog väl upp en yta på 50 x 50 m och inte en människa badade innanför för plötsligt kunde det komma en boll flygande. 





Sen är det ju dem svenska resorna. Alla stadslags-resor har varit helt underbara och saknar dem jättemycket. Trist att det är slut efter tre år men sånt är livet! Falun förra året var obeskrivligt. Åkte dit utan tränare och var jävligt duktiga ändå men räckte inte hela världen. Vi hade ingen ordinarie målvakt heller så rullade på tre olika utespelare och dem gjorde ett grymt jobb! Gick till kvartsfinal tror jag det var och förlorade med uddamålet. Vi bevisade iallafall för oss själva att vi faktiskt kan planera och ta innebandyn på allvar utan tränare. I år följer tränarna med och jag tror vi kommer ha precis lika kul plus att vi kommer ha större chans att ta hem hela skiten.

Slutsats: Jag älskar cuper. Är fan nästan det bästa som finns. Eller ja, det är nog inte bara cupen i sig, utan jag får spendera ett par dagar med mina bästa vänner och vi får göra det vi älskar.


Farewell our dear friend

På fredag åker denna intelligenta pingla till Italien för att plugga järnet! Och jag glömde säga hejdå. Vad är jag för en människa? FÖRLÅTER DU MIG? Usch. Du vet att vi älskar dig supermycket och vi älskar dig nu när du åker och kommer att älska dig ännu mer när du kommer hem. Du är vår solstråle i vintermörkret, vår friska fläkt i sommarvärmen och vår, bara vår, Johanna Andersson. Och Simons förstås! Men vi kan väl få dela? Hoppas du får det superbäst och att allt går bra. Är så glad att du kommer tillbaka till oss sen för vi behöver dig, både som spelare och glädjespridare. Vi ses om tre månader kära du, sen äger vi sönder Div 1 nästa säsong! Puss på dig :)





Bad Jennifer, bad.

5 dagar sen. Har faktiskt inte haft tid. Tycker det är skitkul att skriva så det är inte det som är problemet. Idag var jag i Kista med Malin, supermys! Kom hem med världens snyggaste vårskor som jag ska försöka spara tills slasket är borta. (Vi vet ju alla hur det kommer att gå.) Köpte också ett svart linne och några trosor som behövdes. Var rätt skönt att man inte hittade mer än så, men skulle ju varit kul om man kom hem med lite mer :) Prövade dock ett par jeans som var heeelt insane, G-star såklart. Och priset var ännu mer insane, 3899 coronas!!! Hör ni? Är det ens möjligt? Måste fan varit polerade med något jävligt dyrt. När det har varit rea på dem, och rea på rean, då kanske jag kan köpa dem :) Trist bara att G-star aldrig har rea, allt bara är borta helt plötsligt! Nu blir det big brother innan jag ska sova, börjar tidigt imorgon. Puss på er gullegrisar. / J


  



Mycket på en gång nu...

...men originalet var ju grymt.



Ja, det kunde det tydligen.


Kan det bli sötare?


Dag 14 - Min(a) bästa utlandsres(or)a

This is a hard one. Har varit på så många bra resor! Det var också därför jag var tvungen att dela upp utlandsresor och idrottsresor för det är så skilda saker. Min bästa resa när jag var yngre var när jag och Malpal var i Spanien med mina föräldrar, min bror och hans kompis. Har ganska få minnen därifrån men dom jag kommer ihåg är helt sjuka. Jag och Malin bodde tillsammans i ett rum. Första natten hade jag svårt att sova, som vanligt, så jag ligger och tittar upp i taket. Då reser sig helt plötsligt Malin upp ur sängen, och kollar runt i rummet som en robot. Mitt hjärta rusade som om det var ett hästlopp inuti mig. Fyfan, kommer nog aldrig glömma det. Hon såg helt förvirrad ut, så jag frågade "Malin, vad är det?" Då kollade hon på mig med samma blick som människor som är utklädda till dockor har, och svarade "ingenting" sen lade hon sig ner och somnade på två röda. Tror inte jag sov en sekund den natten. Natten efter vaknar jag och jag inbillar mig att Super Mario är påväg att klättra upp för min säng, haha! Helt sinnes vad man kan få för sig saker på natten. Har slutat med det nu dock! Sedan hade Malin såna här minismå flätor i hela håret, sen släppte hon ut dem efter några dagar och oj vad vi skrattade. Har någon gammal bild där hon står där i sitt fluff och en urtvättad Storvreta-tshirt, vilken tjej! Sedan blev min bror magsjuk så han låg hemma medan jag, Malin och Patrik (johans kompis) röjde runt i poolen. Malin skulle sitta på Patriks axlar och jag på Malins rygg. Tror ni vi lyckades? Big nono. Men ihärdiga var vi! Sen var det en rolig grej som jag minns som om det var igår. Mamma och pappa hade gjort en frågesport till mig och Malin. Vi hade skitkul, sen kom det en fråga som var "Vad innebär en retur?". Min finska mamma kan inte uttala U sådär klockrent, hon säger exempelvis yggla istället för uggla, och jag älskar henne ändå. Men iallafall, jag hade ju lärt mig hennes uttal och förstod direkt vad hon menade och svarade rätt. Malin såg helt ställd ut och sa "men vadå retyr? Vad är retyr för något?" Tror inte jag fick poäng för den. Äh, iallafall var det en sjuuukt underbar resa och jag är otroligt glad för att Malin var med mig i en hel vecka. Love you man <3

Nästa resa är Kreta med Samuel som var supermysigt och vi bodde på ett jättebra hotell med tio meter till stranden. Poolen var perfekt, tills en unge bajsade där i, och korven flöt runt. Vi åt på världens mysigaste restauranger. En låg skithögt upp på ett berg och där satt vi längst ut vid räcket och åt Moussakka och tittade på solnedgången. Romantiskt! Sedan åt vi på en restaurang där vi hade en pårlande bäck precis bredvid vårt bord med massa fiskar och sådant. Var sjukt mysigt! Sedan hade vi bara det superbra i allmänhet. Hotellet låg jättenära stranden, och på andra sidan hotellet låg shoppinggatan, och det var väldigt lugnt vilket vi ville att det skulle vara. Och det var också min första utlandsresa utan mina föräldrar, så det var ju extra spännande! Jag är ganska hemkär tråkigt nog men det blir bättre och bättre :) Kreta är najs iallafall, och min pojkvän är najs också <3



Sedan var det ju Zakynthos med Samme och hans massa kompisar, och jag. Visste inte om jag skulle överleva men hade det supernajs hela veckan. Var väldigt stor skillnad från Kretaresan. Istället för det lugna så gick vi ut varenda kväll. Första utestället vi var på var proppfullt, man trampade på varandras fötter och det tog en halvtimme fram till baren. Sedan hittade vi ett jättemysigt ställe som var sjukt smart uppbyggt. Man gick upp för en trapp och som kom man upp på typ en taverna, med bar, mysiga soffor och barbord. Sen gick man in genom en ny dörr för att komma till dansgolvet. Det var helt ljudisolerat ut och var skitnajs att bara sitta där och snacka sen ta strandpromenaden hem. Hände ju rätt många spårade grejer där också. Vi åkte på båtresa en heldag och vi skulle stanna till vid ett vrak, var en liten vik med en jättefin strand och klarblått vatten. Båten började bromsa in, den var säkert 15 m hög. Daniel hoppar såklart i smart som han är. Och chauffören ropar ut i högtalarna att man absolut inte får göra så och vi stod ju bara där och garva för man vet hur Daniel är. Sedan simmar han och simmar men kommer ingen vart. Vi hoppar av vid stranden och väntar på honom. När han kom fram såg han helt slutkörd ut och det första han säger är att han seriöst trodde att han skulle dö, och vi skrattade fortfarande lika mycket hemska som vi är. Sedan hade vi någon liten rutin, eller Mattias hade. Efter att vi hade ätit färdigt ute på kvällen och var påväg in mot partygatan drog Matte upp en 1,5 l petflaska med egen blandning ur någon liten sketen plastpåse. Denna gick vi alla och drack av tills vi kom fram och det räckte ganska bra. Folk undrade ju såklart vad vi höll på med men vad är en utlandsresa utan att folk undrar vad man håller på med? Det var iallfall en väldigt lyckad resa och zakynthos ska man definitivt åka till om man vill parta parta parta.





Sedan var det Turkiet med Samme förra året vilket var nästan bäst tror jag alltså. Kände redan när jag klev av bussen där vi skulle bo att allting kändes helt rätt. Jag är väldigt kräsen när det gäller omgivning och hotell och sånt så det var ovanligt att det kändes rätt på en gång. Vi klev av mitt i vår lilla by där det gick en liten kanal i mitten av gatan. Där satt familjer, gamla som unga, och drack te och tittade på alla turister. Det gick runt sköldpaddor i rabatten och atmosfären var sjukt jävla najs. Vårat hotell var det häftigaste jag har sett. Har aldrig varit med om att folk bär upp ens väskor när det finns hiss. Hotellet hade egen frisörsalong, juvelbutik och supermarket. Poolen var enorm med två rutschkanor som vi iofs åkte i två gånger men dom var fina att titta på(...) Vi hade all inclusive och käkade mat på hotellet varje dag förutom en. Det var ett väldigt bra val då utbudet på restauranger inte alls var bra. Men jag skulle nog inte välja det igen, för mat är ju en del av själva upplevelsen. Men att kunna gå och hämta öl, läsk, vatten och annan dryck hela dagarna utan att betala var perfekt. Man lägger hur mycket pengar som helst på vatten när man är utomlands och nu var det bara att gå och plocka. Vi åkte till Marmaris två gånger i en jättemysig liten båt som avgick en gång i halvtimmen. Där fanns allt, skorna var det som det fanns mest och bäst av. Sen vet ni ju hur modet är i sådana länder. Den resan ligger nog iallfall i toppen, men de andra ligger strax under. Jag älskar dig min musulmana <3




Alla resor är ju bra på sina sätt. Olika människor och olika upplevelser. Jag har iallafall inte haft något misslyckad resa om man säger så, och ingen mindre bra heller så jag är jävligt nöjd. Sedan får vi se vart nästa resa tar oss! Vet iallfall att det kommer bli underbart som vanligt. Ska till Barcelona med mi familia i slutet på Maj också, det ska bli skitkul. Lite annorlunda att inte bara åka på sol och bad-semester utan att bo i en storstad och göra vadå? SHOPPA. Och då menar jag shoppa.

                                                                                                                 

 

 

 


Dag 13 - Det här får mig att må bättre NOOOOT

Känns lite som att jag berättar om samma saker all night long liksom. Så denna dag får
inte vara en "Det här får mig att må bättre-dag" för jag orkar inte skriva om det. Pisstråkigt.
Idag blir det istället ett bildkollage av några av mina bästa bilder, enligt mig alltså. Sen ligger
rätt många bra på min andra dator men får ta det jag har på denna. Enjoy! :)





Nu blir det sommar i Sverige med mammsen :) / J


Big Brother 2011

Igår satt jag och min kära man bänkade framför TVn eftersom att det var dags för Big Brother 2011,
 årets händelse! Om man inte har ett liv. Dem två första personerna som skulle in var en 39-årig kvinna
 som var komiker, verkade asball. Och den andra var en snubbe som verkade rätt slapp och en sån som
inte bryr sig om någonting. Han skulle visa  sitt bästa dancemove och körde veven, säger ju rätt mycket
bara det. Dem gick in och kollade in huset. Sen kommer den tredje, 20-årig kille från Stockholm.
Nicky-Stockholm kallade han sig, tror knappast att det var andra som kallade honom det. Det gick
 iallafall inte mer än fem sekunder och jag ville kräkas, fy vilken.. vet inte ens vad jag ska kalla honom.
UUUUSCH! I hans presentationsvideo började han med "Jag är en sex-addict, jag har sex 5 ggr i veckan."
Alla som jättegärna ville veta det kan ju räcka upp en hand! Åh vilket slisk. Sen kommer han in i huset,
och då trycker Gry på knappen och säger att dem har missat att kolla in badrummet. Då går dem tre in
tillsammans, och det första han säger är "Shit! Det här är fan värre än hos min farsa. Hoppas han inte
sitter i publiken, då hade han blivit lack!"
Alltså vem säger något sånt? Kan du inte bara uppskatta att
du har stans fräschaste badrum, kan kanske skippa att säga att din farsa har det näst fräschaste.

Jag kommer inte kunna titta på grund av honom. Han har förstört mitt liv mellan 22 - 23 varje vardag.
Det ska han få faa-an för. Nej, men jag får väl zappa över när han syns i bild, vilket jag har en känsla
av att han kommer göra 75 % av det som visas på TV.

Sen var det ett par som skulle in som inte fick avslöja att dem var ett par inne i huset. Fatta vad
skumt det måste kännas? Tjejen gick in först, sen kom killen. Då stod hon där inne och väntade
och hälsade på honom som om det var första gången dem sågs. Skulle få panik. Är ju som att man
är instängd i sig själv plus i huset. Man får liksom inte visa vem man är. Får se hur bra dem klarar
av det. Jag ska iallafall vara en trogen tittare denna vecka sen får jag se om det är värt att se.

 Bloggen kommer få en renovering då min kära vän Amanda har beslutat att sluta skriva, vilket
hon iofs gjorde för länge sen. Så headern blir ny här någon dag framöver. Och ni som inte har
hittat till Fias blogg ännu, här är den! >> http://enismeten.blogg.se << OSYNLIG! Damn.

/ J


Dag 12 - Detta upprör mig

Melodifestivalen

Det handlar inte längre om att ha en bra låt och att ha ett bra framträdande, utan det handlar om att
vara så känd som möjligt och så omtyckt av svenska folket som möjligt. Idag blev jag dock glatt
överraskad när Shirley's angels inte gick till final! Schlagerdrottningarnas schlagerdrottning gick till
andra chansen, it made my day. Samuel kom också fram till dagens look alike och det var faktiskt
riktigt likt på scenen.





Back to buissness. Hur bra var Brolle förra veckan? Not good at all. Kunde inte slita blicken från
hans hand, han har nog tagit det lite väl bokstavligt när han hörde att man måste handskas med
publiken. (Sjukt stolt över min klisché) Saade är ju saade, han var väl duktig men inte sådär
överdrivet! Kommer ni ihåg hon som sjöng trying to recall för massa år sedan? Någon lärare som
hade skrivit sin låt själv och sökte in på skoj. Hon var så jävla äkta och hennes låt var och är fortfarande
sinnesjukt bra. DET är melodifestivalen. En festival där vanliga människor får chansen att visa vad
dem går för och nå ut till svenska folket. Kempe tillexempel, som hade skrivit låten till tre av de åtta
bidragen idag. VARFÖR KAN INGEN KOMMA MED NÅGOT EGET? Böööh. Ändå kollar man vecka efter
vecka. Sedan när det kommer till Eurovision har det blivit någon jävla klantävlig. "Vårt grannland sög,
men vad gör man inte för sina medkämpar."
Halleluja. Pernilla Andersson - Desperados <3

Lagg på COD

Japp, sådant som jag blir riktigt irriterad på, trot eller ej. När Call Of Duty hackar. Nu tror ni säkert
att jag är en sådan som sitter uppe hela nätterna och dricker Joltcola och äter panpizza. Men nej,
då har ni tagit helt fel. Jag kan dock referera till min vän Fia Playstationkungen Ununger. Playstation-
kungen är såklart ironiskt när hon mer ser ut som om hon sitter på något jävligt varmt när hon spelar. 

Mig själv

Ja, jag kan faktiskt uppröra mig själv ibland. Dels när jag gör sjukt dumma saker, men också när
jag inte gör något alls fast jag borde. Men det är ju inte alltid lätt att veta om det är bättre att skita
i att göra vissa grejer eller om man helt enkelt ska ta tag i det. Så uppröra sig själv får man göra
ibland utan att anklaga sig själv. Kan bli trött när jag sitter och väntar på något tv-program sen
visar det sig att jag är en timma för sen i tablån. Typiskt Jennifer-problem. "Mina problem är
för små för att räknas som problem."

Krig
Rika, giriga människor
Elaka människor
Misshandlare
Våldtäktsmän
Oansvariga föräldrar
Hemlöshet
Arbetslöshet
Kollektivtrafiken
Den långa vintern

Och sist men definitivt inte minst, Ove Sundberg.
Vilken avskyvärd man. / J


Dag 11 - Detta ångrar jag

I'm a barbie girl, in a barbie world. Life is plastic, it's fantastic.
Har tänkt hela dagen på vad jag ångrar för att jag verkligen ville skriva
om det. Men alltså, jag kommer inte på något! Låter säkert jättetöntigt men
så är det. Klart det finns små skitsaker man önskar att man inte gjort, men jag
kan inte sitta och rabbla upp dem. Ville berätta något man verkligen verkligen
ångrar men finns ingenting, sorry. Därför hoppar vi den och går direkt på;

Dag 11 - Det roligaste jag vet

Ojojoj, hur ska detta gå. Finns ju så jävla mycket som är roligt i livet men innebandyn
är väl det som jag njuter mest av i mitt liv. Det är ju inte bara njutning, är ju ganska hård
träning också men det är det värt. Har spelat innebandy i 12, snart 13 år, för er som inte
visste det. Var med när Täby FC startade och har inga planer på att avlägsna mig därifrån.
Trivs sjukt bra i mitt lag, med mina lagkamrater och tränare. Div 1 är perfekt för oss och
tror det är bäst om vi stannar där i en säsong till vilket vi ganska säkert kommer att göra.
När jag spelade fotboll var det en pina att ta sig till träningarna där i slutet, därför slutade
jag. Jag har inte känt att det är jobbigt att komma till en innebandyträning på 12 år. Skulle
kännas väldigt konstigt om det helt plöstligt blev så, när mitt lag är det bästa på jorden. 

Allt med innebandy är bara bäst! Ni kommer få höra massor när jag berättar om min bästa
idrottsresa. Jag älskar att åka på cuper och läger, finns fan inget bättre. Om man bortser från
Livgardet, som iofs var värre i stunden än när man tänker på hur det var nu. Kan dock säga
att det var de två längsta dagarna i hela mitt liv, kändes som jag hade varit ute i vildmarken
i en vecka. Går fan inte lika mycket på två veckor som vi gick under de dagarna. Kändes som
man levde i nån jävla bubbla, jag fattade typ inte vad som hade hänt när jag kom hem. Trots
detta var det en sjukt underbar upplevelse och skulle mått så mycket sämre än jag gjorde
om vi inte gjorde det tillsammans. / J


Dag 10 - Den här veckan

Då ska jag alltså återigen skriva om det tråkigaste jag vet, vad jag gör hela dagarna.
Appropå dagarna, älskar Hellenius imitation av Mads Mikkelsen. Så jävla bra!



Lets go;

Måndag

Alla hjärtans dag. Vaknar till ett supergulligt sms från min kära man. Hela dagen blir bra
om man vaknar upp till sådant! Tog mig till jobbet, eller ja, pappa tog mig till jobbet i sin
bil. Nu ska jag verkligen inte ta åt mig äran här. En helt vanlig morgon, lite kramgoare än
vanligt. Men det var ju sviiiiiinkallt! Så vi var inne och myste hela förmiddagen, var riktigt
najs. Kramades på vilan, slutade självklart med att alla barnen irrar runt och en stackare
krockar med en annan. Här försöker vi pedagoger göra något gott för mänskligheten och
vad händer? Spagetti och Köttfärssås till lunch, sån jävla bra måndagsmat! Hah, det där
lät lite roligt. "Här försöker vi pedagoger göra något bra för mänskligheten, och vad händer?
Jo, det blir spagetti och köttfärssås till lunch."
Ja, sen hände väl inte så mycket mer egentligen.
Slutade 4, hade möte 5 så satt och lekte med ipaden i en timme. Sen käkade vi
chokladhjärtan och bullar och fick faktiskt mycket gjort ändå :) I love my job.
 Hem hem hem, träning träning träning, sova sova sova!

Tisdag

Tuesday alltså. Dagarna virrar ihop sig med dagarna så kommer inte ihåg vilken
dagarna som var när dagarna var. Jo, nu! Kommer till dagis, då står larmet och piper.
Knasigt tänkte jag, och så stod det "INBROTTSLARM" på själva apparaiten. Men det var
tydligen inget knasigt, hade blivit strul på morgonen. Men sedan stod skiten och pep
hela dagen, hade man inte tinnitus innan hade man säkerligen det nu. Var fortfarande
kyligt men vi tog oss ut ändå vilket var schönt. Dagen gick lika snabbt som Sofie
Martin springer. Sedan var det bara att ta tåget hem, tänkte jag. Ser tåget komma in på
stationen i Kragsta, springer som en dåre, "yes, kommer hinna" tänker jag. Konduktören ser
mig komma springandes. Och så ska den jäveln jävlas med mig! När jag är fem meter från tåget
 viftar han med sin konduktörshandikappade arm så dörrarna stängs och jag missar!
Ja, sen skrev jag Fias never-ending-inlägg och såg på Sommar i Sverige med mammsen.

Onsdag

Onsdag är idag så den dagen blandar jag inte ihop med någon annan dag. Drog iväg och åkte
pulka på förmiddagen, mycket mysigt! Var en riktig höjdardag faktiskt. Sedan kom vi tillbaka
och käkade, pannbiff med potatis och brunsås. Katching! Det satt väldigt fint. Sedan gick vi ut
runt 1, var ute tills jag slutade 16.15 så jag har ju andats väldigt mycket frisk luft idag men jag
är konstigt nog tröttare än vanligt. Blir man trött av att andas frisk luft? Sedan var det ju en liten
roligt grej som hände. En unge hade varit i Thailand och jag frågade om denne hade sett några
annorlunda djur. Barnet tänkte så det knakade. "Rådjur!" Det finns tydligen i Thailand också...
Sen bar det av på träning, och nu sitter jag här. Nyduschat i min röda mjukisdress som jag aldrig
skulle gå utanför dörren med, men den är så mysig. (Tack mamma!) Ska ner och sälla lite när
jag har skrivit före. Ni vet "Blog first, family later."  NEJEE! Så långt kan jag bara inte gå.

Torsdag

Börjar tidigt, slutar tidigt. Ska hem och dö i soffan innan träningen sen är väl iprincip den dagen
över också. Veckorna rinner iväg som sand ur mina händer, som vatten i en pårlande bäck, som
tårar ur Carres ögon när vi inte setts på en dag. 

Fredag  

Äntligen fredag, igen! Och äntligen får jag träffa Samuel som jag inte har träffat på hela veckan.
Då ska vi nog bara slappa sönder och se lets dance kanske? Jag älskar fredagar, speciellt när man
är med dem man tycker massvis om, vilket jag oftast är. Det är ju kul att ni vill umgås med mig
förresten, alla ni som nu gör det.

Lördag

På lördag kanske det blir en sväng i stan om vädret tillåter sen ska jag bjuda min champinjon på
middag i stan för att han är så fin, och för att fira alla hjärtans dag! Blir väl O'pizzicato som vanligt!
Riktigt god mat :) Pannacottan till efterrätt är oslagbar. Sen är ju maten god den med förstås,
men man sparar sig ju alltid till efterrätten. Sen blir det nog bara myspys den dagen också.
Blir väl COD halva natten som vanligt. (Addiction!!!) Man brukar ju tröttna på spel efter
ett tag, men det är fan omöjligt att tröttna på detta.

Om det händer något speciellt får jag väl helt enkelt berätta om det någon annan dag.
Är ju rätt svårt att förutspå vad som komma skall så att säga. Men en sak förutspådde
jag iallafall. Att det här blev det tråkigast inlägget jag någonsin skrivit. I'm so out / J


Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0