Vet att jag har skrivit om detta förut, men det ämnet stör mig lite. "Tänk på barnen i Afrika." Ja, jag kan tänka på dom när jag sitter och äter min oxfilé med bearnaisesås. Jag lever här, jag har mina problem som inte är i närheten av problemen i Afrika. Jag blir tjurig när jag inte har ätit lunch när jag borde, många barn i Afrika får ingen lunch.

TÄNK PÅ BARNEN I AFRIKA!

Är på väg till bussen på morgonen. Fan, jag kan inte åka buss - barnen i Afrika får inte åka buss. Dom går flera mil för att hämta vatten, bäst att jag går till jobbet. Halvvägs kommer jag på att jag har skor på mig. Knyter av mig dom och fortsätter gå - barnen i Afrika har inga skor. Jag går och går, klagar på sår under fötterna, jag slutar klaga - Barnen i Afrika klagar inte över sår under fötterna, dom klagar över AIDS. Äntlingen framme vid jobbet kliver jag in till köket, fyller ett glas vatten och för det mot munnen. STOP! Vatten dricker man när man är helt uttorkad, jag får inte slösa. Dukar fram lunch till barnen, ris och korvstroganoff. Barnen öser på mat och grönsaker. Är på väg att göra samma sak men slutar med att jag bara har ris på tallriken. Dukar undan, plockar in allt i diskmaskinen då jag kommer på att jag inte kan låta en maskin göra jobbet. Här ska det diskas för hand - det gör barnen i Afrika. Jag bäddar ner barnen på sina madrasser, men själv lägger jag mig på det kalla golvet, utan kudde, utan filt. Egentligen borde vi alla ha sovit ute på gården. Vilan är slut och jag går på rast. Struntar i kaffet denna dagen, struntar i kaka och bulle och låter mobilen ligga kvar i fickan. Rasten är slut, dags för mellanmål. Ingenting till mig - barnen i Afrika äter inte mellanmål. Dagen är slut, jag struntar i att sätta på mig skorna. Vandrar hem igen och väl hemma är mina fötter sönder. Jag klagar inte utan går in och sätter mig vid datorn. Barnen i Afrika har ingen dator - Loggar ut. "Jag sover ute på baksidan idag" säger jag till mamma och lägger mig ned på marken utan kudde, utan täcke. Jag vaknar nästa morgon frusen och hungrig. Mina fötter värker och jag har blåsor på trampdynorna. Jag går in och klär på mig, äter frukost och åker buss till jobbet.

Varför skapa ännu fler problem för sig själv som inte är nödvändiga? Det finns miljarder människor i världen som lider och det behövs knappast fler. Jag klagar på ont i halsen, att jag är snuvig eller att jag har mensvärk. Folk säger "tänk på barnen i Afrika som har AIDS". Jag vet att människor i världen har aids men det är inte ett av mina problem. Mina problem är inte alls lika stora som andras, men dom är stora för mig. Detta var en väldigt extrem jämförelse. Brukar inte direkt få kommentaren "tänk på barnen i Afrika som får gå överallt" när jag står och klagar på att bussen är försenad. Jag tycker att det är hemskt det som händer i världen. Men vi behöver inte grotta ner oss i sådant som befinner sig tusentals mil härifrån. Volontärarbete och ideell verksamhet är jättefint men ingenting för mig. Jag kan säga att jag utnyttjar varenda tillgång jag har i mitt liv. Jag tjänar pengar, jag spenderar pengar. Jag lever här, nu.

I'm out.