Ligger fortfarande i sängen, sköööönt. Ska väl pallra mig upp snart! Har legat och hostat
halva natten men nu verkar det ha lagt sig. Hoppas jag är på bättringsvägen nu iallfall.
 
Kan inte tänka på något annat än kvalmatchen på måndag. Så sjukt att allt hänger på en match.
Vinner vi går vi upp i Div 1. Den meningen känns ganska overklig. Inte för att jag inte trodde på oss,
utan för att det har gått så  jävla fort. Vi började i Div 5. Vann den serien pissenkelt. Sen har det bara
rullat på. Fastnade dock i Div 2 i två år men inte ett år till nu alltså! Vilken resa vårat lag har gjort.
 Träffades där i hall 5 i Tibble 1998  åtta år gamla. Joggingskor, benskydd och Björnborg-imitationer. Vi
gick och vann allt som var möjligt att vinna. Vi åkte på cup, alla föräldrar hängde med, vi sov på skolgolv.
Det är inte särskilt stor skillnad från  idag. Vi vinner inte allt, men vi vinner mycket. Vi åker på cup, utan
föräldrar & tränare, men vi sover återigen på skolgolv.

Vi åkte till Prag, ett av mitt livs bästa resor. Vi levde livet. Blev tillsagda att inte stå utanför restauranger
 för vi kunde bli tagna som horor när vi stod där i våra Storvreta T-shirts och adidas- shorts. Mickis blev 
tillochmed utvald av en man som pekade på henne och sa någonting till sin son. Så går det till i Prag. Vi
spelade innebandy, drabbades av magvirus och åt knödel (?). Vi gick och vann skiten, efter 10 straffar
i finalen. Caroline Säwensten avgjorde då hon var den enda som satte den. Själv missade jag rätt
 rejält. Vi åkte hem med ännu en cupvinst, men framförallt med jävligt många fina minnen. 

Det har kommit och gått spelare under åren vilket inte har påverkat oss så mycket egentligen. Det är
så det blir, och just nu är det så bra som det kan vara. Nu går vi och vinner den där matchen på måndag.
Sen taggar vi till nästa säsong då vi ska vara ännu starkare, snabbare, smidigare och snyggare. / J