Mitt i rökiga diskussioner, där lever jag. Den fulaste ankungen som sen växte upp och
blev en gam. Jag måste spela som att jag kan ta mig i kragen. Glorian var som en badring, jag kan
ha den runt magen. Mitt ego sväller, badar in mig själv i brist på vett. Bara ni vaknar nu, ändrar er och
 slutar hitta fel. Egon sväller, svarar elden som en rikoschett, raderna talar ju för sig själva som en
schizofren. Firar att ni nu nått botten, jag håller en spliff. Alla är fan korta i rocken som Oliver
 Twist. Försök ta för dig bara, här är ett smörgåsbord. Röster av tomhet som bara skär sig som
mjölk och juice. Många bäckar flyter ihop till miljoner, akta dig innan vi ryker ihop som
 tvillingtornen. Nu tänker jag sakta så ser jag vad pennan min skriver, att det bästa utav mig
finns djupt i mina sämsta sidor.