"Det var den tid på dygnet då havet svävade i luften och ljuset strålade mot helvetet.
Då vägarna övergick till att vara farthinder för de människor som inte kom fram.
Jag var en av dem. En i mängden. Mitt liv hade aldrig börjat om det inte vore för att jag kom
på mig själv med att aldrig se enkelheten i en förklaring. Det var lättare att inte leva och att 
inte behöva känna. Världen nöjde sig med att vara en ful och illaluktande plats där varelser och växter
kunde fortplanta sig. Tyvärr förändrades allt när hon dök upp. Då hon blev min värld, då
hon blev förklaringen och då hennes kärlek blev enkelheten i den."

 
Citerat ur en bok som jag inte kommer ihåg namnet på för tillfället. Typiskt. /A,