Till att börja med var träningslägret dödligt, för mig. Röklungorna hängde inte riktigt
med i svängarna och de orkade knappt rulla i nedförsbackarna. Tur att bollen kan göra
jobbet åt en i sådana lägen. Fast efter sista passet var jag och min bulldegskropp knådade
till max. Det är en skön känsla faktiskt, på ett omvänt sätt. Och ja, jag saknar innebandyn.
Det är inte lätt när det är svårt. Fast egentligen är det inte så svårt, men det gör ju inte
saken lättare. Pladder? 

P.S Kom ihåg att vi ska ses.
Så länge filar jag på min tidningsartikel.

/A,