Vet att jag har skrivit om detta förut, men det ämnet stör mig lite. "Tänk på barnen i Afrika." Ja, jag kan tänka på dom när jag sitter och äter min oxfilé med bearnaisesås. Jag lever här, jag har mina problem som inte är i närheten av problemen i Afrika. Jag blir tjurig när jag inte har ätit lunch när jag borde, många barn i Afrika får ingen lunch.

TÄNK PÅ BARNEN I AFRIKA!

Är på väg till bussen på morgonen. Fan, jag kan inte åka buss - barnen i Afrika får inte åka buss. Dom går flera mil för att hämta vatten, bäst att jag går till jobbet. Halvvägs kommer jag på att jag har skor på mig. Knyter av mig dom och fortsätter gå - barnen i Afrika har inga skor. Jag går och går, klagar på sår under fötterna, jag slutar klaga - Barnen i Afrika klagar inte över sår under fötterna, dom klagar över AIDS. Äntlingen framme vid jobbet kliver jag in till köket, fyller ett glas vatten och för det mot munnen. STOP! Vatten dricker man när man är helt uttorkad, jag får inte slösa. Dukar fram lunch till barnen, ris och korvstroganoff. Barnen öser på mat och grönsaker. Är på väg att göra samma sak men slutar med att jag bara har ris på tallriken. Dukar undan, plockar in allt i diskmaskinen då jag kommer på att jag inte kan låta en maskin göra jobbet. Här ska det diskas för hand - det gör barnen i Afrika. Jag bäddar ner barnen på sina madrasser, men själv lägger jag mig på det kalla golvet, utan kudde, utan filt. Egentligen borde vi alla ha sovit ute på gården. Vilan är slut och jag går på rast. Struntar i kaffet denna dagen, struntar i kaka och bulle och låter mobilen ligga kvar i fickan. Rasten är slut, dags för mellanmål. Ingenting till mig - barnen i Afrika äter inte mellanmål. Dagen är slut, jag struntar i att sätta på mig skorna. Vandrar hem igen och väl hemma är mina fötter sönder. Jag klagar inte utan går in och sätter mig vid datorn. Barnen i Afrika har ingen dator - Loggar ut. "Jag sover ute på baksidan idag" säger jag till mamma och lägger mig ned på marken utan kudde, utan täcke. Jag vaknar nästa morgon frusen och hungrig. Mina fötter värker och jag har blåsor på trampdynorna. Jag går in och klär på mig, äter frukost och åker buss till jobbet.

Varför skapa ännu fler problem för sig själv som inte är nödvändiga? Det finns miljarder människor i världen som lider och det behövs knappast fler. Jag klagar på ont i halsen, att jag är snuvig eller att jag har mensvärk. Folk säger "tänk på barnen i Afrika som har AIDS". Jag vet att människor i världen har aids men det är inte ett av mina problem. Mina problem är inte alls lika stora som andras, men dom är stora för mig. Detta var en väldigt extrem jämförelse. Brukar inte direkt få kommentaren "tänk på barnen i Afrika som får gå överallt" när jag står och klagar på att bussen är försenad. Jag tycker att det är hemskt det som händer i världen. Men vi behöver inte grotta ner oss i sådant som befinner sig tusentals mil härifrån. Volontärarbete och ideell verksamhet är jättefint men ingenting för mig. Jag kan säga att jag utnyttjar varenda tillgång jag har i mitt liv. Jag tjänar pengar, jag spenderar pengar. Jag lever här, nu.

I'm out.

Sista semesterdagen. Och den ägnar jag åt att springa med älskling till tunnelbanan för att försöka undvika att bli blöt, vilket var praktiskt taget omöjligt. Men det var snällt att du sprang med mig iallafall :) Drog till Carreoline som är hemma från Naxos igen. WELCOME HOME! Sen åkte vi och hämtade katten hos Fia, den verkade lite skärrad. Nu sitter jag här och väntar på att klockan ska bli träning, alltså 18.00. Imorgon är jag tillbaka på Stenhällen, ser fram emot det. Det enda jag inte ser fram emot är att stå ute om det är sånt här väder. Snälla gud, var glad imorgon, för min skull. / J

Imorgon drar innebandyn igång igen, lika galet som vanligt. Har tränat urdåligt denna sommaren, bokstavligt talat. Började rätt bra men sen drog vi till Rhodos sen var det Sundsvall så har ju gått sådär. Men det brukar ordna upp sig ändå! Jag är så jävla dålig på att motivera mig själv till att göra övningar. DET ÄR SÅ TRÅKIGT! Ibland önskar jag att jag hade en knapp som jag kunde trycka på så att kroppen gick av sig själv under dom där passen man ska göra. Men man får ju inte alltid allt som man önskar sig. Ska bli så sjukt roligt att dra igång igen, samma känsla varje år men känns som att den växer sig starkare hela tiden. När jag spelade fotboll svalnade hungern efter att spela rätt fort när det väl började. Men innebandyn går bara inte att tröttna på. Är nog en kombination av sporten och alla underbara människor man har runt omkring sig.

End of Story. Kolla in denna grabb, fantastisk.

Jag har varit upptagen med att leva livet om ni ursäktar. Men nu är jag back on track igen. Börjar den nya bloggeran med bilder från världens mysigaste fem dagar med älskling och hans päron i Sundsvall. Har haft det supermysigt och ångrar inte en sekund att jag följde med. Sen har jag återigen övertygats gång på gång om att jag har världens bästa pojkvän. Du är obeskrivlig. Här kommer en liten bildbomb från dagarna som gått. Är riktigt nöjd med många bilder så det var kul att sitta och fibbla med dom. HELT OREDIGERADE, not. Man är ju bara mänsklig. Tack Samuel, Ronny och Yvonne för en toppenhelg! / Jen

En sten har fallit av mina axlar. Behöver inte tänka mer på plugg längre, för jag stannar på världens bästa jobb i minst en termin till. Känns så jävla bra. Men när ett problem försvinner uppkommer ett annat. Ångest inför att jag inte har tagit körkort än smyger sig på rätt ofta nu faktiskt. Ibland tänker jag inte alls men när jag börjar tänka blir jag sjukt stressad. Varför egentligen? Jag vet inte. Kanske mest för att alla mina kompisar har tagit/håller på att ta och jag ligger rätt långt efter. Känns som att jag har svikit mig själv vilket inte är en rolig känsla. Men världen går inte under för det! För på torsdag är det midsommar vilket betyder feeeest! Åh, vad jag längtar.

Grattis till min boo som har fyllt 25 år, och i samband med det har spenderad 1/5 av sitt liv med mig, låter ju helt sjukt! Men så är det och är jävligt glad för det :) Jag älskar dig. / J

Varför blir allt så svårt helt plötsligt? Mitt liv har varit jävligt simpelt egentligen, allt har bara flutit på hela tiden. Har inte stött på några större hinder på vägen men när jag helt plötsligt har möjligheten att välja väg, då blir det problem. Jag skapar problem. Och mina problem är väldigt små i jämförelse med andras, men eftersom att jag har levt smärtfitt så blir mina små problem stora för mig. Jag ska avgöra min framtid, nu. Ska jag fortsätta arbeta eller satsa på en utbildning? Jag vill bo med min pojkvän, jag vill arbeta, jag vill plugga, jag vill leva, jag vill spela innebandy, jag vill umgås med mina vänner och min familj, jag vill ta körkort. Jag vill göra det som känns rätt, men helt plötsligt känns allt lika mycket rätt och fel. Vad gör man när man inte vet vad man ska göra? Ibland önskar man ju bara att livet var planerat åt en. Om någon kan berätta för mig hur jag ska göra, you're more than welcome. / J

Müntagen igen då, and I'm feeling good. Man blir lite rädd för sig själv när man inser att man har suttit och kollat på Britain/Australia/America/Sverige got talent i tre timmar på youtube. Men det finns så många duktiga unga människor så man blir ju helt galen, nästan lite förbannad. Är det något jag verkligen skulle vilja vara bra på är det att spela gitarr och sjunga, fyfan vilken dröm.

ASSÅ! I.D.I.O.T.E.R. Jag blir galen på sånt här. Förstår inte vad som gick snett.

Oj vad vältränad man är. Det är nästan farligt för andra människor att vara i närheten av mig. Jag kanske bara ska klappa lite fint, men istället blir det värsta snärten på personen i fråga för att jag inte kan hantera min oändliga stryka. Jag kanske bara ska hålla handen, men istället bryter armen av människan. Så alla ni som inte vill skada er borde hålla er minst två meter ifrån mig 24 timmar om dygnet, sju dagar i veckan, 365 dagar om året. NÅT. Usch vad man känner sig svag. Styrka har aldrig varit min starka sida och jag önskar ju såklart att jag var lite starkare än jag är. Men så länge inte innebandyn lider av att jag är lite halvslapp på den fronten så gör jag bara det jag behöver, alltså det Malin säger åt mig att göra.

Hur är det möjligt att man har lyckats hitta dom finaste vännerna på jorden? Måste ju ha haft ruskigt tur eller så var det meningen redan från början att det skulle bli såhär, och jag är jävligt nöjd. Tack!

Fick reda på spelschemat i Falun idag, var väl lite sämre än vanligt till och med. Första matchen 19.40 på torsdagen, hej segt. Fredagen helt ledig, man har ju typ alltid en ledig dag så det var ju väntat. Två matcher på lördagen och en på söndagen, sen slutspel såklart. Det kommer bli soooft. Lite cybertown på fredagen kanske, how about that? Blev inte så många förra året men kanske kan locka med oss lite fler i år.





Hur som helst kommer det bli  nahajs! Kan omöjligt bli trist när man ska spendera fyra dagar med bland annat dessa brojds.

Min kärlek och jag firade fem år fredagen den 13e. FEM ÅR! Känns som vi nyss firade sex månader. Samuel hade planerat massa mys, började med att vi gick på restaurang i Sunbyberg. Ryggbiff med pommes, sjuuuuukligt gott! Sedan gick vi upp till lyan där han hade champagne, jordgubbar och min favorit marabou frukt och mandel. Där satt vi och myste och såg på Talang. Det var precis som jag ville att vår femårsdag skulle vara, helt perfekt. Sen var det ju mindre trevligt när samme tittar in mellan skynkena till sovalkoven 08.51 och säger, "GODMORGON, GODMORGON! Nu ska vi upp, jag är pigg!" Tog ett tag innan jag tog mig upp ur sängen men vad gör man inte för scrambled egg n' bacon? WHOHOH. Sikken grabb man har :) Jag älskar dig Samuel <3